Självgoda Trosa

Det här inlägget är min reaktion på Södermanlands Nyheters minst sagt partiska referat från Trosa kommunfullmäktige: 

Oppositionen i Trosa kommunfullmäktige vill införa Fixar-Malte och Fixar-Sara. Händer som kan ge ett handtag till den som behöver hjälp med enklare sysslor i hemmet.  Den makthavande Alliansen säger nej och menar att Rut täcker behoven.

Som brukligt i sociala frågor hänvisar de borgerliga till Trosa kommuns fina statistik som handlar om att invånarna är nöjda med kvaliteten på offentliga tjänster, att man är trygg och att medborgarinflytandet är högt. När dessutom den kommunala hemtjänsten får toppbetyg mår allianspartiernas förtroendevalda gott i sin självgodhet. Men statistiken visar möjligen vad man kan kalla god förvaltning av kommunens tillgångar. Socialt engagemang och insikt i människors livsvillkor är en helt annan sak.

Det är i frågor som Malte och Sara som den stora skillnaden mellan blått och rött i politiken är tydlig. Socialt engagemang innebär bland annat vilja och förmåga att se människor bakom enkäter och statistik.  Att de flesta är nöjda innebär inte att alla är det. Somliga människor vill inte klaga och har svårt att göra sig hörda. Bland dem finns människor som behöver och välkomnar Malte och Sara till sina hem.

Rut och, vi kan kalla honom Gösta, är välkomna till mitt hem för att tvätta fönster och gräva upp gamla vresiga buskar. Vi är två i hushållet. Båda har pension. Vi klarar att betala för hjälpen. Jag kliver aldrig upp på en stege för ett lampbyte, eller ens på en kökspall, när jag är ensam hemma. Det fungerar bra ändå, för vi är som sagt två. För ensamstående är förutsättningarna annorlunda. 

Men visst är det så att argument i frågor som denna inte biter på de borgerliga makthavarna. Debatten i fullmäktige visar ändå vad den nuvarande rödgröna oppositionen kommer att genomföra när rollerna är ombytta om drygt ett år.