Det här inlägget är min reaktion på Södermanlands Nyheters minst sagt partiska referat från Trosa kommunfullmäktige:
Oppositionen i Trosa kommunfullmäktige vill införa
Fixar-Malte och Fixar-Sara. Händer som kan ge ett handtag till den som behöver
hjälp med enklare sysslor i hemmet. Den
makthavande Alliansen säger nej och menar att Rut täcker behoven.
Som brukligt i sociala frågor hänvisar de borgerliga till
Trosa kommuns fina statistik som handlar om att invånarna är nöjda med
kvaliteten på offentliga tjänster, att man är trygg och att
medborgarinflytandet är högt. När dessutom den kommunala hemtjänsten får
toppbetyg mår allianspartiernas förtroendevalda gott i sin självgodhet. Men
statistiken visar möjligen vad man kan kalla god förvaltning av kommunens
tillgångar. Socialt engagemang och insikt i människors livsvillkor är en helt
annan sak.
Det är i frågor som Malte och Sara som den stora skillnaden
mellan blått och rött i politiken är tydlig. Socialt engagemang innebär bland
annat vilja och förmåga att se människor bakom enkäter och statistik. Att de flesta är nöjda innebär inte att alla
är det. Somliga människor vill inte klaga och har svårt att göra sig hörda.
Bland dem finns människor som behöver och välkomnar Malte och Sara till sina
hem.
Rut och, vi kan kalla honom Gösta, är välkomna till mitt hem
för att tvätta fönster och gräva upp gamla vresiga buskar. Vi är två i
hushållet. Båda har pension. Vi klarar att betala för hjälpen. Jag kliver
aldrig upp på en stege för ett lampbyte, eller ens på en kökspall, när jag är
ensam hemma. Det fungerar bra ändå, för vi är som sagt två. För ensamstående är
förutsättningarna annorlunda.
Men visst är det så att argument i frågor som denna inte
biter på de borgerliga makthavarna. Debatten i fullmäktige visar ändå vad den
nuvarande rödgröna oppositionen kommer att genomföra när rollerna är ombytta om
drygt ett år.
