Roxtuna var en ungdomsanstalt för unga män som dömts till ungdomsfängelse. När jag som alltför ung socionom jobbade där hade jag turen att göra det tillsammans med psykologen Tomas Tranströmer. En gång i veckan hade jag chefsjour med närvaroplikt. Redan vid första jourtillfället blev jag hembjuden till Tomas och hustrun Monica, som bodde på institutionen. Tomas gav mig då besked om att jag fick kontakta honom när som helst på dygnet om jag kände behov av stöd. Det blev flera trivsamma kvällar hemma hos familjen Tranströmer under min tid på Roxtuna.
Så kom Tomas att betyda mycket för mig. Som medmänniska är han en förebild som jag burit med mig genom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar