Friskolorna - höjden av företagsvänlighet

Nyköping slår Trosa i företagarvänlighet med hästlängder. Där finns elva friskolor som gör ägarna till miljonärer på nolltid. Bäst lyckades en Nyköpingsbo som år 2007 sålde sin skola vidare för fem miljoner och samtidigt tog ut tio miljoner till det egna företaget. Köparen gjorde också en god affär. Skolan har de fyra senaste åren haft en aktieutdelning på 13,3 miljoner kronor. (källa Södermanlands Nyheter)

Moderaterna i Trosa som enligt egen utsago är nära nog Sverigemästare i företagsvänlighet och inte heller ser något problem i att privata företagare kan tjäna pengar på skattefinansierade verksamheter måste vara blåsvarta av avund på företagsvänligheten i Nyköping.

Gott företagsklimat i Trosa

Företagsklimatet i Trosa är gott och Moderaterna tar åt sig hela äran för det.  En fjärde plats i riksrankingen är ju verkligen något att yvas över. Det gör också Moderaternas ordförande i Trosa Rolf Hugert. I två inlägg i Södermanlands Nyheter försöker han föra till bevis att Socialdemokraterna i motsats till Moderaterna har en negativ inställning till privat företagande.

Rolf Hugert hämtar sina argument från Socialdemokraternas budgetförslag där det redovisas under vilka förutsättningar man kan godkänna att privata företag får delta i kommunens upphandling av tjänster. I övrigt är Rolf Hugerts argumentering enbart självberöm som går ut på att Moderaterna pratar mer med näringslivet än vad Socialdemokraterna gör.

Att vara emot privatisering av de verksamheter som ligger under kommunens ansvar är inte detsamma som att vara emot privat företagande. Socialdemokraterna kan självklart vara hur företagsvänliga som helst och samtidigt vara motståndare till entreprenader och utförsäljning av kommunala verksamheter.

Socialdemokraterna är i opposition och får därför finna sig i att Moderaterna genomför sin politik. En dålig opposition nöjer sig med att bli nejsägare. En god opposition redovisar sina krav. För kommunens bästa borde Moderaterna överge självgodheten och i stället lyssna på oppositionen. Annars ligger återställare nära till hands vid nästa val.

Är du lönsam - människa?

Ökade kunskapsklyftor och fritt fall för den svenska skolan, som nu är en medelmåtta i Europa. Där har vi facit för alliansens skolpolitik och konkurrensutsättning av den offentligt drivna skolan. I valrörelsens slutskede lovade den kvarsittande borgerliga regeringen att se över regelverket för friskolorna. Att de borgerliga politikerna erkänner att det finns problem i systemet är ett glädjande framsteg. I dagarna samtalar socialdemokraterna och miljöpartiet med regeringen om friskolornas vinster. Med sig i bagaget har de båda oppositionspartierna flera förslag som syftar till bättre kontroll och styrning. Det är lovvärt och kan leda till bättring.  Bra kan det aldrig bli eftersom parterna anser att konkurrensutsättningen som sådan är slutdebatterad. 

Att konkurrera är att tävla med andra om något åtråvärt.  På den politiska marknaden tävlar man om de mest lönsamma människorna. Man vill få de duktigaste eleverna till sin skola, patienter som är lagom sjuka och passande till sin vårdenhet och gamla människor med lätta omsorgsbehov till sitt äldreboende. 

Så länge som drivkraften är lönsamhet kommer problemen att finnas kvar. Först när konkurrensen går ut på att leverera den högsta kvalitén utifrån den enskilda människans förutsättningar, förmåga och behov är konkurrensutsättning av offentlig verksamhet berättigad.  

Reklam för främligsfientlighet

23 november 2010 Någon har lagt ett snyggt flygblad i min brevlåda. I det sägs det nej tack till femvåningshus i Vagnhärad. Så tycker även jag. Resten av innehållet är naivt och om det tas på allvar samhällsomstörtande. Bakom flygbladet står ett registrerat parti vars målsättning är ”ett etniskt homogent Sverige” och det målet ska nås bland annat genom att ”dra in alla icke-svenskars medborgarskap i Sverige”. Det parlamentariska flerpartisystemet vill man avskaffa till förmån för ”ett system som i högre grad förlitar sig på kompetens, effektivitet och ansvar”.

Partiet har en hemsida där man får veta att det finns en avdelning i Trosa kommun. Avdelningen har en e-postadress och inget mer. Personnamn och vanlig adress saknas. Jag skickar ingen e-post. Det kändes obehagligt nog att besöka hemsidan. Jag tar inte risken att bli registrerad som sympatisör. Jag vill tro att partiet inte har någon avdelning i Trosa kommun och att det inte ens finns någon partimedlem i kommunen. Flygbladet är nog en ren stockholmsprodukt. 

Effekterna av flygbladet är naturligtvis begränsade, men samtidigt illa nog. För det första framstår andra främlingsfientliga partier som politiskt korrekta i jämförelse med detta. För det andra har flygbladet lyckats sätta igång rykten om vem som ligger bakom lokalt. Som jag ser det är varje gissning illasinnat förtal.

Kattbiten

17 november 2010 Den senaste veckan har jag känt mig lika gammal som mina jämnåriga. Orsak till åldrandet är att en vildkatt bet mig i benet. En penicillinkur på tio dagar som enligt farbror doktorn  på den tionde dagen slog ut mina duktiga tarmbakterier med diarré som följd. Blåbärssoppa är ingen höjdare att leva på. Nu bär jag således på två medicinska spörsmål i form av svårläkt sår på benet och en ömmande lös mage. Säkert kommer det halvdussin prover som tagits av den duktiga och trevliga personalen på Trosa vårdcentral att visa hur mina problem ska lösas på bästa sätt. Men än så länge tycker jag väldigt synd om mig själv. Dessutom sörjer jag över att det finns människor som genom att överge sina katter startar vildkattskolonier. Katten som bet mig har haft upp till elva vuxna polare.

Tjänsteman som tror han är politiker

8 november 2010 Så skrev kommunchefen i "intro", information för medarbetare i Trosa kommun: "Valet har hållits och för första gången i Trosa kommuns historia har den sittande majoriteten fått förnyat och förstärkt förtroende av medborgarna. De förändringar som kommer  att genomföras i organisationen kommer därför inte (heller denna gång) bli särskilt omvälvande. Vi fortsätter att ta de små stegens utveckling."

Det är inte kommunchefens sak att värdera valresultat. Han är tjänsteman och ska uppträda politiskt neutralt gentemot sin arbetsgivare, som är kommunens fullmäktige. Där finns förtroendevalda som i likhet med mig anser att det är moderaterna som står för omvälvande förändringar och högt uppskruvat tempo, medan socialdemokraterna svarar för en stabil utveckling som får ta den tid som krävs.

Om det moderata kommunalrådet Daniel Portnoff vill förtjäna medborgarnas förtroende bör han snarast ta sin chefstjänsteman i örat och klargöra vem som har den politiska ledningen i kommunen. Att politiskt värdera en valutgång i ett informationsblad till kommunens medarbetare passar sig inte ens för ett kommunalråd och absolut inte för en tjänsteman

Trosapolitikerna är välbetalda

30 oktober 2010 Trosa kommuns ledande politiker är bland de bäst betalda i landet.Stötande tycker många. Men det tycker inte jag. Hög lön ger hög status och det är något som våra kommunalpolitiker behöver. Kommunen måste kunna konkurrera med näringslivet om dugliga ledare. Att kommunalrådet i lilla Trosa tjänar mer än kommunalråden i de flesta av Sveriges största städer stör inte mig det minsta.  Samma jobb ska utföras i varje kommun oavsett storlek. I stora kommuner står en kraftfull administration till kommunalrådets förfogande, så att han eller hon kan få överblick och ägna sig åt ledarskap. I små kommuner är det administrativa stödet klent, varför kommunalrådet liksom den övriga politiska ledningen är mångsysslare som lätt förlorar sig i detaljer. I ärlighetens namn ska nämnas att det finns en utväg ur den lilla kommunens dilemma. Man kan göra som det moderata kommunalrådet i Trosa kommun. Han låter tjänstemännen ta över ledningen.

Usel valdebatt 2010

26 augusti 2010 Det kanske beror på åldern, men en månad före valet tycks det mig att den största valfrågan är hur pensionärerna ska beskattas. Anledning till det politiska intresset för pensionärernas ekonomi är naturligtvis den jämna ställningen mellan blocken. Båda friar skamlöst till de äldre väljarna med löften om skattesänkningar. Avsaknaden av ideologi och den prostituerande attityden hos partierna förtar intresset för valrörelsen och gör den i vissa stycken frånstötande.

Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över magin i ordet pensionär. Jag är hopbuntad med två miljoner svenskar som passerat en viss ålder och därför benämns pensionärer. Sedan diskuterar experter, politiker och allmäntyckare pensionärernas ekonomiska och sociala standard generellt. 

Om jag måste acceptera att jag tillhör en grupp som kallas pensionärerna vill jag påpeka att den gruppen är samhällets mest heterogena. Med det vill jag ha sagt att Sveriges rikaste och fattigaste invånare är pensionärer och att skillnaden i social standard är vida större än i någon annan tänkbar samhällsgrupp. Generalisering leder till tankefel. 

Än våldsammare blir tankevurporna av att skatteregler och pensionssystem mixas i debatten. När det uppdagas att jobbavdraget ger ekonomisk fördel till löntagare i förhållande till medborgare som lever på sin pension blir det oro i politikerleden. Röster från nära två miljoner aktiva väljare hamnar i potten. 

Pensionen utgör min huvudsakliga inkomst. Jag har inga synpunkter på hur den beräknas. Däremot har jag synpunkter på skatten. Jag vill helt enkelt bli beskattad som alla andra. Sänkt skatt är inget jag önskar för egen del. Tvärtom värnar jag om välfärden. I min generation är jag inte ensam att tänka så. Vi känner värdet i det välfärdssamhälle som den samlade arbetarerörelsen byggt upp sedan vi var unga. Valet avgör om det bygget ska raseras eller utvecklas. Den debatten är ideologisk och hör hemma i valrörelsen.

Trevliga hundpromenader

23 augusti 2010 Det är så trevligt att gå på promenad med min lilla hund, som heter Fritte. Promenaderna är otroligt kontaktskapande. Människor vi inte känt tidigare hälsar på oss och pratar. Ställer frågor om Fritte. Tycker att han är söt, till och med stilig. Vanligaste kommentaren är nog att Fritte är lagom, en stor hund i litet, behändigt format. Somliga frågar om rasen och några vill veta var uppfödaren finns. Jag känner mig stolt och smickrad, trots att det är hunden och inte husse omdömena gäller. Fritte själv är oreserverat livad och visar tydligt att han älskar uppmärksamheten, helt övertygad om att han är världens medelpunkt och älskad av alla.

Vad Fritte inte vet är att det finns människor som ogillar eller är rädda för hundar, att det finns människor som tycker att hundar är ohygieniska eller rentav äckliga eller att det finns människor som blir sjuka av kontakt med hundar. Sådana möten lämnar Fritte oberörd men för husse kan mötena bli en smula pinsamma.

Mest kontaktskapande är Frittes rundor på egen tass med sikte på grannarnas katter. Rundorna framkallar hela skalan av mänskliga reaktioner. Flertalet grannar med friska katter tar Frittes framfart med ro, några verkar till och med roade. Andra blir överdrivet och ganska påfrestande hjälpsamma. Ett fåtal blir okontrollerat frustrerade. För min del är trivselfaktorn kraftigt på minus den tid Fritte tillbringar på egen tass oavsett hur grannarna reagerar. Frittes vilja och ofattbara förmåga att hitta möjligheter till en stunds kattjakt är mitt enda bekymmer med honom. Men det är desto större. 

Vid närmare eftertanke är nog inte ordet trevligt så väl valt för att beskriva livet med Fritte. Vem skulle komma på tanken att säga att det är trevligt att ha egna barn. Köpa sig en valp är lite som att sätta barn till världen, inte minst när det gäller ansvaret.

Det var ju inte heller för att det verkade trevligt att ha hund som vi införlivade Fritte i familjen. Anledningen var såvitt jag kan minnas att vi ville berika våra liv, mentalt och fysiskt. Det gör Fritte med råge.

Länge leve apoteksmonopolet

27 maj 2010 Nu är jag helt lugn efter att ha forskat en smula sedan senaste bloggutbrottet.

Det statliga apoteksmonopolet är dött och har ersatts av alliansens valfrihet. Jag kan nu välja fritt mellan Apoteksgruppen i Sverige Förvaltning AB och Apoteket AB. Det förstnämnda har butiker på femton kilometers håll från mitt hem, i Gnesta och Trosa, medan det andra har två butiker i Nyköping som ligger på hela fyrtio kilometers avstånd från min bostad. Tyvärr hittar jag inget telefonnummer till de näraliggande apoteken i kataloger eller på nätets Eniro och Google. Jag vill ju veta om de har mina mediciner i lager så att jag slipper göra en tremilaresa förgäves. Därför ringer jag på det gamla statsmonopolets invanda nummer där information om var jag kan hitta mina mediciner finns. Om apoteken i Gnesta och Trosa har man emellertid inga uppgifter att ge numera, men väl om två apotek i Nyköping.  Jag får således ett paket sänt från Nyköping att avhämtas på ICA-stormarknad i Vagnhärad en vecka senare.

Apoteken i Gnesta och Trosa är alltså genom sin onåbarhet befriade från det samhälleliga hälso- och sjukvårdsuppdraget och kan med bibehållen apoteksstatus tämligen ostört ägna sig åt den betydligt mer lönsamma klet- och smetbranschen. 

Monopol och valfrihet är politiskt laddade ord. Var gång de förekommer i den politiska propagandan gäller det att klura ut vad de egentligen står för. Efter att ha gjort det i detta fall använder jag min valfrihet till att välja det före detta monopolet Apoteket AB framförApoteksgruppen i Sverige Förvaltning AB. Tack för den valmöjligheten snälla Alliansen!

Apoteken är onåbara

11 maj 2010 Nu är jag riktigt förb... Förlåt, jag är en smula affekterad. Så här ligger det till. I likhet med flertalet män i min mogna ålder har jag behov av vissa mediciner. Apoteken i Gnesta och Trosa ligger 15 kilometer hemifrån, så jag vill veta att de har mina mediciner i butiken innan jag far dit. De har ju också mina recept i sina datorer. Eller hade, innan de blev privatägda. Allt var så enkelt på landstinget tid. Då  knappade jag in ett telefonnummer där jag fick alla besked jag behövde. Nu kan den vänliga och deltagande damen på Södermanlands läns landsting inte ge mig någon som helst information om apoteken i Trosa och Gnesta. Dock får jag veta att två apotek i Nyköping, 40 kilometer från min bostad, fortfarande är landstingsdrivna och att de har mina mediciner i sina lager.  Jag blir också upplyst om att de varor jag behöver kan sändas till ICA- stormarknad i Vagnhärad* som jag bara har 7 kilometers enkel resa till. Det alternativet blev mitt val. 

Telefonnumren till mina närmsta apotek fann jag varken i telefonkatalog eller på nätet. Min känsla är att de är onåbara, som om de flyttat till en annan planet. Men nu när jag skrivit av mig min frustration känns det bättre. Redan när moderaterna fick svenska folkets förtroende att styra landet för fyra år sedan visste jag att det jag nu råkat ut för skulle kunna inträffa. Så varför reta upp sig?  I stället gläds jag över att vårdcentralen i Trosa fortfarande är landstingets, förmodligen tack vare att moderaterna på grund av ekonomisk klantighet blev av med makten i landstinget efter knappt halva mandattiden. 

Ägarna till apoteken i Trosa och Gnesta har all anledning att vara nöjda. De ingår inte i landstingets hälso- och sjukvårdsorganisation och kan ostört verka i den betydligt mer lönsamma klet- och smetbranchen.

(*Vid beställningen hade medicin för fyra dagar. Paketet utlovades inom den tiden, men det kom efter sju dagar. Jag var alltså utan min dagliga medicin i tre dagar och fick göra två 15 kilometers resor förgäves.)

Fartdårar på väg

17 mars 2010 I går kväll på vägsamfällighetens årsmöte diskuterades ett farligt avsnitt av infartsvägen till Lövsta. Krön och krök gör sikten minimal. Den myckna snön har gjort sikten ännu sämre. Tillåtna 70 km i timmen ansågs vara på tok för hög hastighet. Två bilar har fått bärgas från diket i vinter. Fortkörarna är många. Jag lade mig inte i diskussionen då jag inte upplever problemet. Själv tillhör jag nämligen gruppen förutseende och omdömesgilla förare som tar det mycket vackert förbi det farliga vägavsnittet. Emellertid så här dagen efter årsmötet slår det mig att jag en gång på samma plats voltat framlänges med bilen som slutligen lade sig på sidan så att jag kunde klättra ut ur den på samma sätt som en pansarsoldat klättrar ur sin stridsvagn.  Turligt nog var även den vintern för dryga fyrtio år sedan snörik vad jag kan minnas. Däremot minns jag inte att jag körde fort eller ovarsamt på något sätt. Uppenbarligen måste jag ha gjort det eftersom jag tappade kontrollen över bilen. Det är nog bara så att äldre män är proppar i trafiken och att yngre män kör för fort. Mot detta hjälper varken mötesplatser, vägbulor, speglar, vägskyltar eller något annat som ankommer på vägsamfälligheten att anordna.

Snöhjältar

20 februari 2010 Hjältar på snö finns i Vancouver och i Vagnhärad. Själv känner jag mig som en hjälte för att jag lyckats hålla infart och gårdsplan framkomlig för bilar och människor. Även jag har i likhet med Anja Persson druttat på baken och haft ont i flera dygn. Jag vet hur Marcus Hellners slitna skidlöparkropp känns.  I likhet med vancouverhjältarna kommer jag igen. Jag är beredd att ta mig an de 30 centimetrar som ska komma i natt och i morgon. Hjältarna i vargavinterns snösväng har liksom skidhjältarna kritiker som vet och kan allt. En skillnad är dock att skidhjältar har en viss chans att lyckas, medan de som flyttar snö alltid misslyckas. I varje fall enligt sina kritiker. Enligt min mening är alla i den här vinterns snösväng hjältar. Betänk att en skidåkare bara behöver åka fortare än de flesta andra för att hamna på prispallen, medan en snöröjare måste fixa sommarväglag i februari för att bli uppskattad.  

Alliansens heliga ko

15 januari 2010 När Alliansens heliga ko är hotad rycker Södermanlands Nyheter till undsättning. En allmänpraktiserande läkare som varit ägare av vårdföretag blir i Södermanlands Nyheter utnämnd till före detta politiker när han misstänks för skattesvindel. Tidningen väljer i sina rubriker att fokusera på läkarens i sammanhanget ovidkommande och kortvariga politiska förtroendeuppdrag.  Politikerrollen är för den aktuella läkarens del en mycket liten och föga känd biroll helt i skuggan av de väletablerade rollerna som läkare och känd profil i Trosa. De eventuella skattebrotten är helt kopplade till läkarens vårdföretag och har inget med hans politiska uppdrag att göra. Det hela handlar alltså om en före detta ägare till vårdcentraler som krävs på miljonbelopp av skattemyndigheten och som dessutom utreds av polisen för misstänkta ekonomiska oegentligheter. Att ställa politikerskrået i skamvrån är onödigt och vilseledande. Uppmärksamheten bör i stället riktas mot att det fifflas med skattefinansierad sjukvård och att våra skattepengar på grund av borgerlig allianspolitik är tillgängliga för privata vinstintressen