70-plussare i coronatider

 SMHI bestämmer inte över vädret. FHM bestämmer inte över coronaviruset. Båda talar om hur det ska bli, ger råd och varnar. Jag litar på myndigheterna och rättar mig i stort sett efter vad som sägs. Det borde alla göra. Jag är 70 plus 16 och har det inte sämre än andra under pandemin. 

Barnbarnen tjatas det om. Vi får inte kramas. Vid min ålder är det vanligt att ha barnbarn. Mina barnbarn vet att deras morfar älskar dom. Barnbarnen har också bra grepp om pandemin. Tätare telefonkontakter, fler digitala bilder och möten utomhus får ersätta den fysiska närkontakten. Det fungerar hyggligt. Jag lever inte genom barnbarnen. Jag har ett eget liv. Samtidigt förstår jag den som allramest saknar närkontakten med barnbarnen. Men när det gäller nära och kära finns det värre situationer, som den att ha sin livskamrat på ett särkilt boende med besöksförbud.

Mina problem under pandemin är på ett helt annat och mera pragmatiskt plan. Jag plågas av att vi, hustrun och jag, är utestängda från samhälleliga verksamheter. Vi är medlemmar i tre samfällighetsföreningar som har hand om vägar, vägbelysning, grönområden, vatten och avlopp i vårt lilla samhälle. Föreningarna håller sina årsmöten som vanligt och beslutar om sådant som griper djupt in i vårt vardagsliv, i vår ekonomi och i grannsämjan. Jag får inte svar på mina frågor och kan inte komma med förslag eller delta i besluten. Det svider.

När Trosa kommun vill göra det möjligt för sina förtroendevalda att delta i nämdernas möten digitalt så väljer kommunen att samtidigt att göra sammanträdena slutna från att ha varit öppna i många år. Slutna möten kan inte vara digitala. Ledamöterna deltar i mötet i sina vardagsrum eller kök och anhöriga förväntas hålla sig därifrån. Annars blir ledamoten utslängd från mötet. Det kanske verkar överdrivet, men det har hänt mig och min fru. Alldeles i onödan, vill jag påstå.

Jag är präktigt försiktig, men bara delvis av självbevarelsedrift. Solidariskt tänker jag på den pressade sjukvården och allt det lidande som följer med en överbelastad sjukvård. Sådan insikt kommer med stigande ålder.

Ingvar Lager

 

Kommunalt vatten är billigt

 

Enligt Södermanlands Nyheter den 2/9 är vattnet dyrt i Gnesta. Där kostar det 6,74 öre litern. Det blir för en genomsnittlig villaägare 843 kronor per månad eller 10 116 kronor för ett år. I Östhammars kommun, som har landets dyraste vatten enligt den översikt SN refererar till kostar en liter 8,59 öre, alltså 1,5 öre mer än i Gnesta. Men i den statistiken räknas endast fastigheter vars vatten- och avloppsanläggningar ägs av kommunen.

På landsbygden kan det röra sig om helt andra kostnader. Där sköts ofta de kommunala angelägenheterna av samfällighetsföreningar. Så är det i mitt fall. Jag bor på Lövsta i Trosa kommun mitt emellan tätorterna Gnesta och Trosa. Här kostar vattnet 17,20 öre litern, alltså mer än två och en halv gång så mycket som i Gnesta.

Nu kommer våra kostnader att sänkas något innan årets slut när vi ersätter vår vattentäkt och det gamla vattenverket med vatten från kommunen. Men vi har kvar avloppsverket, alla ledningar, vattenmätarna och en administration bestående av tre samfällighetsföreningar. Dessutom kommer en av våra föreningar att ha ett lån för installationen av det kommunala vattnet som ska betalas. Allt detta är kostnader som annars ingår i det som vanligen kallas ”kommunalt vatten” och alltså ska betalas utöver det som vi betalar för vattnet som kommunen levererar.

Det är bra att SN lyfter vattenfrågan. Vatten är vårt viktigaste livsmedel men ändå ointressant för de flesta. I tätorten kan man klaga på kommunen om man tycker att vattnet är dåligt eller dyrt. Steget att engagera sig politiskt för att påverka kan ju kännas långt. Bor du på landet däremot äger du vanligen själv frågan och har personligt ansvar för om vattnet är bra eller dåligt, dyrt eller billigt.

Utslängd från möte

Inger, min hustru, blev utslängd från möte med Vård och omsorgsnämnden.

När man som jag är 85 år så är jag väl ursäktad för att jag inte förstår allt som händer i dessa coronatider. Hittils har jag kännt mig trygg i sällskap med mina tre profeter Tegnell. Kungen och Löfven. Men nu händer det saker i min närhet som gör mig förvirrad och det är besvärande.

Hustrun är ordinarie ledamot i Vård och omsorgsnämnden i Trosa kommun. Vid nämndens senaste möte blev hon utkastad efter en halvtimme och jag försöker förstå varför. Som ett led i kommunens åtgärder mot smittspridning var mötet slutet och smittkänsliga ledamöter som min 70-plushustru deltog i mötet digitalt. Hon lånade min dator för att hennes vägrade ansluta sig till mötet. Efter en halvtimme sökte hustrun upp mig i vår relativt rymliga bostad och bad om hjälp för att bilden på deltagarna i mötet försvunnit från skärmen. När jag förskte återknyta kontakten hörde vi nämndens ordförande förklara att eftersom jag försökte ansluta mig till mötet och mötet var slutet måste hon koppla bort hustrun. Och bortkopplad blev hon.

Konspiration, okunnighet om smittspridning eller självförgörande byråkrati? Det var frågorna jag ställde mig.

Konspirationsteorin ligger nära till hands för mig eftersom hustrun och jag är sossar och kommunen styrs av den gamla moderatledda alliansen. Men att makthavarna Trosa likt världens diktaturstater skulle utnyttja pandemin till att utvidga sin makt var i häftigaste laget även i min tankevärld.

Att okunnighet om hur smitta sprids skulle vara orsaken till att hustrun inte fick delta i nämndens möte var också en misstanke som jag snabbt avskrev. Ingen kan väl tro att smitta sprids genom Trofis nedgrävda rosa kablar. Särskilt inte nämndens ordförande som är sjuksköterska.

Återstår alltså en självförgörande byråkrati som orsak till att hustrun inte fick vara med på mötet. Regelverket som kommunen i all hast snickrat till för att bromsa smittspridning har brister som gör det svårt för tjänstemän och förtroendevalda att göra ett juste jobb. I alla fall är det så jag vill se det för att minska min egen förvirring.

Ingvar Lager

Farlig retorik

Om Ebba Busch (KD) och Jimmy Åkesson (SD) ooh deras partier haft regeringsmakten skulle omkring tretusen färre människor avlidit i Sverige året 2020, enligt dom själva.

Ebba; ”Den svenska regeringen har med berått mod tillåtit en stor smittspridning”

Jimmy: ”Tusentals människor, framförallt äldre, har tvingats dö i förtid för missbedömningar och svagt ledarskap”.

Källa: SVT 2´s partiledardebatt den 7 juni 2020.

En gammal gråsosse som jag har svårt att förstå att retoriken kan nå ett sådant avgrundsdjup.

Uttalanden som dessa kan inspirera lättpåverkade personer. Stig Engström, Rakmat Akilov, Mijailo Mijailovic´och Anders Brehvik är några varnande exempel. Partiledare och riksdagsledamöter får inte uttala sig så vårdslöst som Ebba och Jimmy gjort.

Veckans event

Veckans 70-plus event

Inger 70 + 15 på Korslöts återvinningsstation i coronatider.

Populärpolitik från Helgeandsholmen

Magnus Johansson talar för välfärden första maj 2019 i Trosa. 

Populärpolitik riktar sig mot medborgare som inte kan, vill eller orkar sätta sig in i samhällsfrågor. Genom att förenkla svåra frågor når politiken breda folkgrupper. Syftet är att vinna väljare.

Sverigedemokraternas framgångar i riksdagen och i opinionsundersökningarna skrämmer övriga riksdagspartier till förenklingar utan logik och förnuft. Populärpolitiken dominerar numera kraftigt över den seriösa politiken i Sverige.

Ett slående exempel är ungdomsrånen. Skärpt bevakning och ökade resurser till polisen står högt på dagordningen. När det gäller att skärpa påföljderna är idérikedomen stor. Kontroll och straff är ledord.

Sedan då? När allt fungerar. Vem tar hand om förövarna när de är avslöjade, omhändertagna eller dömda. Jo det gör Statens institutionsstyrelse (SiS). En myndighet vars inkompetens är väl dokumenterad av såväl statlig kontrollmyndighet som fack och massmedia. Det mest påtagliga av SiS misslyckanden är att myndigheten inte klarade av att driva Lövsta ungdomshem. När den institutionen lades ner hade den 78 år på nacken, huserade i moderna och ändamålsenliga lokaler, var i övrigt välutrustad och hade ett hundratal fast anställda. Men insikten att ungdomsvården inte fungerar vill politiken inte saluföra och absolut inte ta några politiska konsekvenser av. Satsning på tvångsvård av unga inom socialtjänstens ram ger inga lättköpta poäng hos väljarna. Ungdomsvård är dessutom i likhet med skola, förskola och fritidsverksamhet en del av välfärden. Välfärdspolitik är allt annat än populär politik.

En välfärd som minskar de sociala klyftorna är en hållbar väg mot ett bättre samhälle. Skattesänkningar och hårdare tag mot opassande människor leder ingen vart. Våra samhällsbyggande vänner på Helgeandsholmen måste skärpa sig och arbeta seriöst, långsiktigt och med politiskt mod.

/Ingvar Lager
(Artikeln införd i Södermanlands Nyheter torsdagen den 5 mars 2020)