Juridikens livsrum

I går kommenterade jag Södermanlands Nyheters artikel om rättsliga förhållanden på statliga ungdomshem där personalen fråntas rätten att polisanmäla när den utsatts för våld från elever.
Dagens SN bekräftar vad jag befarade. Behandlingsassistenternas verklighet är juridikens lekstuga. Juristerna på de båda inblandade myndigheterna gnabbas om hur lagen ska tolkas medan ungdomshemmens personal är fredlösa på sina arbetsplatser. Statens institutionsstyrelse (SiS) är ungdomshemmens huvudman och har därmed uppdraget att ge ungdomshemmen klara besked om vad som gäller. Tyvärr klarar inte SiS det.

Rättslöst i Sverige

Inte visste jag att det fanns småstater i Sverige där svensk lag inte gäller.  När jag läser dagens Södermanlans Nyheter får jag lära mig att jag har en sådan fristat som granne, nämligen Lövsta ungdomshem.  Där och på de 24 övriga statliga ungdomshemmen kan elever misshandla personal utan att det blir polisärende och rättslig påföljd. Ett brott i staten Sverige är inget brott på ett ungdomshem.

Självklart är det inte så. Här har vi två statliga myndigheter gör ett svårt jobb näst intill omöjligt för dem som är satta att vårda och behandla omhändertagna ungdomar. Myndigheterna ifråga är Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) och Statens Institutionsstyrelse (SiS). IVO säger att sekretessen kring ungdomarna är ett hinder för polisanmälan. SiS, som ansvarar för ungdomshemmen, säger fegt att en polisanmälan kan göras ”efter sekretessbedömning”. 

Det får inte finnas något hinder för polisanmälan i rättsstaten Sverige. Den som utsatts för våld och det arbetskollektiv som drabbats är de enda som kan välja att inte anmäla. Svårare är så är det inte. 

Stadsbarn upplever landet

Sevärt hos mormor och morfar för barnbarn från huvudstaden;

Morgondimman och kvällsmörkret. Det senare är svårt att illustrera med bild

så det får bli just innan solen lämnar oss för natten.
Barnen upplever med förundran det vuxna tar för givet. Avundsvärt.