Brevduvan som vi haft som gäst sedan 22 juli 2012 skulle enligt överenskommelse hämtas av ägaren under det gångna veckoslutet. Han svek löftet, så som han gjort flera gånger tidigare. Eftersom duvan blev illa skadad onsdagen den 29 augusti vid en attack, troligen av katt, och förvarades i en hundbur i vår källare, var det särskilt brottom att ägaren tog hand om sin duva.
Med duvan i en gammal kattbox for frugan, hunden Fritte och jag de 35 kilometerna till Södertälje och den adress som ägaren hade enligt ringregistret. Med hjälp av en boende i området tog jag mig in i trappuppgången, bara för att konstatera att ingen dörr bar duvägarens namn. Jag ringde till honom och fick brekräftat att han inte bodde där. Däremot fick jag inte veta var han bodde. Han talade också om för mig att han var för upptagen för att kunna ta hand om duvan. Så det var bara för en bedrövad familj att vända hemåt igen med duvan i kattboxen.
Senare på kvällen kom vändningen i form av en aktiv brevduveägare boende i våra trakter som kontaktade mig, tackade för att jag tagit hand om duvan och erbjöd sig att omgående hämta den.Vårt samtal mildrade min hårda dom över utövare av brevduvesporten. Under morgondagens afton skulle undret ske att duvan hämtades.
