Brevduva del 2

I går när min hund Fritte och jag påbörjat en sen eftermiddagspromenad landade plötsligt vår duva framför fötterna och tassarna på oss. Vi vände naturligtvis hemåt igen och gav henne solrosfrön på gårdsplanen. När hon nöjd gick där och pickade kunde vi med gott samvete gå på vår promenad.

Här ville jag helst avsluta min lilla glimt ur livet med en brevduva. Men tyvärr, jag måste fortsätta.

När vi kom hem dök Fritte in i ett buskage på ett sätt som han bara gör när det osar katt. Några meter längre bort låg duvan, illa tilltygad. Jag tog duvan till en bur i källaren och gav den vatten och frön. Hon hade inga synliga skador, men kunde inte resa sig och var rejält tilltufsad.

Naturligtvis kontaktade jag duvans ägare och uppmanade honom att omgående komma och hämta sin skadade duva. Han kunde emellertid inte förrän på förmiddagen dagen därpå. Då ringde han och sa att han inte kunde komma förrän under kommande veckoslut. Det var inte jag som tog emot det samtalet. Så nu har jag en skadad duva att pyssla om i en hundbur i källaren. Inte alls roligt, men vad har jag för val?

Brevduva på besök?

2011  S-04  881. Så heter duvan som varit vår gäst sedan den 22 juli 2012, alltså i drygt en månad nu. Hon får solrosfrön och vatten, precis så som instruktionerna på nätet säger.  Vilar gör hon på köksingångens skärmtak, som är fullskitet. Meningen är att hon ska hämta krafter så att hon kan fortsätta färden hem. Inget för den här duvan. Hon ser frisk och pigg ut. Tar sig en runda över byn ibland och verkar inte begära mer av livet.

Ägaren har spårats tack vare ringmärkningen. Han har också hört av sig och vi har kommit överens om två hämtningstillfällen. Men inte har han kommit. Har haft problem med bilen och kanske andra problem som jag inte känner till. Han verkade i alla fall glad och tacksam över att jag tagit hand om hans duva.

Något lite kunskap har fått tack vare Internet. Jag förstår att brevduvor är en intressant och givande hobby som jag dock inte tänkt ägna mig åt. Duvorna verkar också var dyrbara och kära för ägarna. Nu tycks jag vara dyrbar och kär för duvan.  Jag tar gärna emot råd om hur jag ska bete mig. Sedan får vi se vad råden jag eventuellt får är värda.