En säker värd?

Oro är slöseri med energi tycker jag vanligen. Men nu får jag medge att jag är orolig. Det är tanken på att bo med en spökby som närmsta granne som skrämmer mig

Grannen ifråga är Lövsta ungdomshem. Spökbyn jag ser framför mig består av fem elevhus, sex familjevillor och en före detta skola som numera inrymmer fritidslokaler.  Två av de fem elevhusen står oanvända och har lämnats till förfall de senaste femton åren.

Statens institutionsstyrelse (SiS), som är huvudman för ungdomshemmet, har nu bestämt sig för att koncentrera verksamheten geografiskt och vill därför inte fortsätta hyra området med de tolv husen.

Ägare och förvaltare är det statliga bolaget Specialfastigheter.

Sex familjer har blivit uppsagda från sina bostäder. I övrigt finns ingen information om vad som kommer att ske.

Specialfastigheters slogan

”EN SÄKER VÄRD” är föga lugnande.



1:a april den 20:e februari på hemmet

Svärfar bjöd sina grannar på tårtkalas i dag när han fyllde nittioåtta.  Bortsett från att en dam överraskande föreslår ett fyrfaldigt leve, var tårtorna det givna och enda samtalsämnet. Men så kungjorde plötsligt Stina med sin fasta stämma att Viktoria hade fött en välskapt dotter på Karolinska. Daniel var så lycklig. Klart att det var en flicka. Bernadotterna får ju bara flickor. Nyfiken fråga från mig: Hur har du fått veta det här? På radion, svarar Stina.

Åter på svärfars rum hade hustrun, min hustru alltså, bråttom att kolla nyheterna på TV. Hon ger fjärrkontrollen till sin far och frågar honom hur han sätter på teven. Svärfar, som tappat en god del av syn och hörsel på livsresan, studerar kontrollen noga och ställer en motfråga. Ska jag ringa?

Fotnot:

Tre dagar senare, den 23:e mars, föds en prinsessa på Karolinska. Daniel var lycklig.